Då jag inte har någon större erfarenhet utav att skriva för scen så har jag försökt att ta hjälp utav de som har. I teaterhögskolans bibliotek fann jag på så vis Richard Rosengrens Karaktärer, repliker, dialog, en tunn liten bok där titeln avslöjar innehållet men som har visat sig vara rätt behjälplig.
Nu har jag förvisso ett kapitel kvar men har ändå fått ta del utav Rosengrens tankar kring förhållandet mellan scen och salong, karaktärer uppbyggnad, samt hur man skapar trovärdiga repliker. Första kapitlet i boken fann jag aningen tunt då man bör kunna förutsätta att läsaren är införstådd med att dramatisk text kan fungera som kommunikation med en publik och begrepp som sceniskt rum och scenisk tid bekanta sedan tidigare. Det är först i kapitlet Karaktärer som boken verkligen tar vid där Richard Rosengren delger sin metod vid karaktärsskapandet och hur man kan fortsätta att utveckla karaktären. Det följande kapitlet om Repliker bygger så vidare på att replikerna är i direkt samband med karaktären, låter självklart men det Rosengren syftar på är att det är väldigt enkelt att man ger en karaktär repliker som går emot hans övriga person vilket innebär att karaktärens trovärdighet fallerar. Efter som jag inte hunnit läsa kapitlet om dialoger så kan jag bara konstatera att än så länge för Richard Rosengren en tydlig linje i det att han betraktar karaktären som en ganska sluten enhet som måste ge ett "trovärdigt" intryck för att publiken ska acceptera dess existens. Detta må så vara men det Rosengren glömmer att tillägga är att detta är en syn på karaktären som bäst lämpar sig för en teater vilandes på den aristoteliska poetiken. Blir det verkligen lika viktigt med en övertygande karaktär om vi i dramat bryter upp tidens och rummets enhet? Nu ska jag inte säga (eller skriva) för mycket eftersom jag inte läst hela boken än, men hittills så hade det varit välkommet om författaren i någon mån "bekänt färg" för det är lätt att glömma att denna sortens böcker visar på EN metod av många möjliga.
Ändå har jag under veckan som gått haft användning för Karaktärer, repliker, dialog. Framförallt kapitlet om repliker där Richard Rosengren på ett övertygande sätt visar på språkets laddning och hur man ger ett större djup åt en karaktär genom en medveten vinkling av dennas språkbruk.
Ska bli intressant att läsa klart boken och prova fler av metoderna praktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar