Kritiksamtal på Göteborgs Dans och Teaterfestival

Idag gick kritiksamtalet som Svenska Teaterkritikers Förening anordnade av stapeln. Det hela hölls på Folkteatern.  I panelen satt Rikard Loman, Carolina Frände, Daniel Levin, Marita Adamsson, Anna Takanen och Cecilia Djurberg. Moderator för samtalet var Lis Hellström Sveningson.

Första ämnet som kom upp var teaterkritikens centralisering då Lis Hellström Sveningson konstaterade att teaterkritiken är så mycket bredare än det som står i DN. Det hela kom att handla om hur teaterkritiken mår och som grund för detta så fanns en enkät som Svenska Teaterkritikers Förening skickat ut till sina medlemmar (och som jag för en gångs skull svarade på). Enligt denna enkät finns kritikerna spridda i hela landet och medelålders kvinnor var överrepresenterade. Insåg att jag nog är föreningens yngsta medlem då jag är den där som är "född 85".

Väldigt intressant var att Daniel Levin, biträdande kulturchef på Göteborgs Posten, satt med och kunde ge sin syn på teaterkritikens hälsa. Levin var rätt passiv och verkade inte helt sugen på att ta ställning. Men det var intressant att höra hur de jobbar på Göteborgs Posten kontra Marita Adamssons beskrivning av hur hon typ ensam är kulturredaktionen.

Det var en aning deprimerande att stor del av panelen verkade sakna framtidsvisioner. Den enda som egentligen blickade framåt var Cecilia Djurberg som lyfte fram vikten av dialog mellan kritiker och läsare, kritikern behöver komma ner från elfenbenstornet och ut på nätet.

Ett annat peppigt faktum är att teaterskaparna verkligen verkar ta till sig det som skrivs om deras hantverk. Både Anna Takanen och Carolina Frände gav bilden av hur de och sina ensembler ständigt befann sig i dialog om kritiken de får.

Något som inte var lika kul är det verkar vara väldigt få som kan livnära sig enbart på kritiken. Hur man ska komma till bukt med detta och hur vi kritiker ska fortsätta och fortbilda oss var något som verkade oroa samtliga i rummet. Hur ska kritiken kunna bemöta ny scenkonst och fortsätta att ge välgrundade omdömen?

Naturligtvis kom det fram väldigt mycket mer under samtalet men eftersom jag inte är en diktafon så får denna resumé duga. Tack till panelen, moderatorn och alla andra som gjorde samtalet möjligt. Kändes som om många viktiga frågor vädrades och för mig som är färsk i gamet är det grymt att få höra de äldre rävarnas syn på branschen.


Man kan läsa mer om Svenska Teaterkritkers Förening här.
Och om man är i Gbg och har missat att det pågår en dans och teaterfestival där så kolla här.

Livefeed

Jag twittrar från kritiksamtalet @alextenghamn

Kritiksamtal på Folkteatern!

Hell yeah! Nu är det igång!

Inför helgen!

Försöker packa inför helgen. Går åt helvete... Åker till Öland ikväll för att ha semester (i brist på bättre termer) några dagar. På lördag åker jag till Göteborgs Dans- och Teaterfestival vilket ska bli riktigt kul!

Något som inte alls är kul är att packa. Så om ni ser någon på Öland eller i Gbg som går runt med termobyxor och bar överkropp är det förmodligen jag.




Cool trailer för festivalen!



Program etc fins här!

Nummerrecension.

Min recension av Yellow Card och A Single Act finns nu uppe på nummer.se. Tycker fortfarande det är sjukt kul att se mina texter i tryck (eller på skärm i nytt sammanhang). Sjukt oproffsig inställning men idag kan jante gå och ta arsenik. Jag är glad jag!

http://nummer.se/hello-kitty-och-osterlandsk-mystik/

Gatekeepers of Sweden

Om exakt en vecka... och en dag. Så har vi premiär för vårt projekt Gatekeepers of Sweden. Med vi avser jag mitt, John Hanses, Ebba Pétrens och Emmeli Stenbergs teaterkollektiv Public Plot. Vi gör en föreställning om grindvakter, eller efter ha passerat det anglofila filtret: "Gatekeepers". 

Det handlar om offentliga myndigheter, det handlar om säkerhetestänkande, det handlar om privata aktörer som säljer trygghet, det handlar om alienation, det handlar om en hel del massa grejor. Men varför ta mig på orden? Ansök om en biljett istället på info@publicplot.com . 

Projektet genomför med stöd av Teatr Weimar. Och man kan läsa lite med om det på Weimars hemsida.

Avatarvaro

Var på genrepet av Avatarvaro igårkväll och fotade lite för Inkonsts räkning. Avatarvaro av Ebba Pétren och Gabriel Widing har tidigare spelat på Turteatern i Kärrtorp. Nu har jag sådan tur att jag läst TTP med Ebba och fått ta del av hennes uppsatser kring detta projekt så det var extra kul att se IRL. Men även om du inte har gjort så kan jag garantera att föreställningen lär bli DOPE så om du inte har sett den passa på. 

Kolla speldatum etc här.

Bloggtips

Kulturjournalisten och teaterkritikern Ylva Lagercrantz Spindler har börjat blogga.

Check it out!

R.I.P August

Idag är det 100år sedan August Strindberg dog. I år är det mest moderiktiga man kan göra att förkasta karlen, eventuellt dekonstruera honom. Man får i alla fall ge honom att det är rätt stort att fortfarande var kontroversiell, hundra år efter sin död.

Läs Åsa Lindeborgs text om jubilaren här.

Ribbing/Halsackda

Om du inte tidigare sett de två koreograferna (m.m) Emma Ribbings och Khamlane Halsackdas arbete så har du något att se fram emot! Finns rätt mycket på youtube!

Dessutom är Khamlane Halsackda Malmöaktuell i helgen med A single Act och Yellowcard på Dansstationen.

Nu jäklar!

Ibland har man tur! Jag efterlyste för ett par dagar sedan ökad dialog mellan recenserad och recensent. Och tursamt nog så kan jag konstatera att både Sydsvenskan och DN idag fungerar som arenor för sådana samtal.

I Sydsvenskan är det Teater Mutations dramatiker Annika Nyman som svarar Malena Forsare angående hennes artikel Feminism vid fronten (5/5) och i DN är det Leif Zern som försvarar sig själv mot kritik från Alexander Mørk-Eidem efter att Zern kritiserat föreställningen Lycka. Spännande!

Ni hittar Annika Nymans inlägg här.

Och Leif Zerns här.

Att bemöta kritik

Det är inte ofta vi kritiker får mothugg, oftast kan vi fritt utrycka vår åsikt och räkna med att den inte blir offentligt motsagd. Men då och då händer det att den recenserade svarar kritikern och förklarar varför de inte håller med i bedömningen av deras verk (om de inte är som Ulf Lundell och skickar en bukett blommor för en väl skriven recension).

Idag publicerade DN ett svar från författaren Ingmar Karlsson som tyckte att han blivit orättvist omskriven  av Nathan Shacher. Nu är det kanske lite vilseledande att påstå att Shacher recenserat Karlsson i en traditionell recension. Snarare är Shachers text en fusion mellan ett debattinlägg och en recension men dock kvarstår faktumet att Shacher i texten fäller ett omdöme om konstnären som i sin tur svarar skriftligt och offentligt. 

Varför är jag då så fascinerad av detta? Två intellektuella som stångas framför tangentborden. Jo förekomsten av recenserade som recenserar tillbaka är en väldigt frisk och positiv fläkt i ett kritikklimat där kritikern ibland får lite "sanningspatent".  Men varför är då kritikern kritiker om han inte har fog för sina resonemang? En bra kritiker lyckas ofta lyfta fram aspekter av verket som kan bidra till en djupare förståelse eller helt enkelt ge en ny ingång än ens egna. Vidare får kritikern också en rad referensbank som de flesta icke yrkesverksamma saknar (på grund av tidsmässiga och/eller ekonomiska skäl). Kritikerns jobb är att fördjupa sig i en konstform med allt vad det innebär för att kunna analysera samt sätta verket i en kontext. Även att hjälpa konsumenten att göra urval ur ett sortiment.

Men även om kritikern är en expert på sitt område så betyder inte det att experten alltid har rätt eller att det inte går att finna alternativa tolkningar. Kritiken behöver ifrågasättas och ibland når man längre i samtalet med en motpart om ett verk än på egen hand. Ett recension är inte bara en recension på ett verk utan också en recension på kritikerns skicklighet. Med detta inte sagt att verkskaparen är den som är bäst lämpad att analysera sitt eget verk, knappast, ändå tror det kan berika både konsten och kritiken om de två kan föra dialog oftare. Därför hoppas jag verkligen att fler konstnären väljer att svara på kritiken så att de båda kan utvecklas! 

Recensionen går att läsa här.

Och Ingmar Karlssons svar finns här.