Idag gick kritiksamtalet som Svenska Teaterkritikers Förening anordnade av stapeln. Det hela hölls på Folkteatern. I panelen satt Rikard Loman, Carolina Frände, Daniel Levin, Marita Adamsson, Anna Takanen och Cecilia Djurberg. Moderator för samtalet var Lis Hellström Sveningson.
Första ämnet som kom upp var teaterkritikens centralisering då Lis Hellström Sveningson konstaterade att teaterkritiken är så mycket bredare än det som står i DN. Det hela kom att handla om hur teaterkritiken mår och som grund för detta så fanns en enkät som Svenska Teaterkritikers Förening skickat ut till sina medlemmar (och som jag för en gångs skull svarade på). Enligt denna enkät finns kritikerna spridda i hela landet och medelålders kvinnor var överrepresenterade. Insåg att jag nog är föreningens yngsta medlem då jag är den där som är "född 85".
Väldigt intressant var att Daniel Levin, biträdande kulturchef på Göteborgs Posten, satt med och kunde ge sin syn på teaterkritikens hälsa. Levin var rätt passiv och verkade inte helt sugen på att ta ställning. Men det var intressant att höra hur de jobbar på Göteborgs Posten kontra Marita Adamssons beskrivning av hur hon typ ensam är kulturredaktionen.
Det var en aning deprimerande att stor del av panelen verkade sakna framtidsvisioner. Den enda som egentligen blickade framåt var Cecilia Djurberg som lyfte fram vikten av dialog mellan kritiker och läsare, kritikern behöver komma ner från elfenbenstornet och ut på nätet.
Ett annat peppigt faktum är att teaterskaparna verkligen verkar ta till sig det som skrivs om deras hantverk. Både Anna Takanen och Carolina Frände gav bilden av hur de och sina ensembler ständigt befann sig i dialog om kritiken de får.
Något som inte var lika kul är det verkar vara väldigt få som kan livnära sig enbart på kritiken. Hur man ska komma till bukt med detta och hur vi kritiker ska fortsätta och fortbilda oss var något som verkade oroa samtliga i rummet. Hur ska kritiken kunna bemöta ny scenkonst och fortsätta att ge välgrundade omdömen?
Naturligtvis kom det fram väldigt mycket mer under samtalet men eftersom jag inte är en diktafon så får denna resumé duga. Tack till panelen, moderatorn och alla andra som gjorde samtalet möjligt. Kändes som om många viktiga frågor vädrades och för mig som är färsk i gamet är det grymt att få höra de äldre rävarnas syn på branschen.
Man kan läsa mer om Svenska Teaterkritkers Förening här.
Och om man är i Gbg och har missat att det pågår en dans och teaterfestival där så kolla här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar