Tankar kring lär dig att böcker och utformandet av en replik

Som jag tidigare nämnt har jag under sista tiden varit sysselsatt med att läsa Richard Rosengrens Karaktärer, Repliker, Dialog där författaren ger sin bild av hur man konstruerar och utvecklar dessa tre element. När jag nu har läst klart boken kan jag konstatera att avsnittet som berör repliker och dialog är de som jag fann mest värdefulla. Framför allt för att Rosengren har en erfarenhet ifrån konstnärligt skrivande som gör att han kan vägleda läsaren runt de vanligen förekommande fallgroparna. Eller nja, vägleda runt är kanske lite att ta i (och går inte att kräva utav en bok av detta slag heller), men i det att han gör läsaren uppmärksam på fällornas existens så ökar han också chansen att man lyckas undvika dem.
Ändå blir jag lite misstänksam när jag läser denna typen av "lär dig att behärska en konstnärlig praktik"böcker, kanske är det en undantryckt småborglig syn på konstnärskapet som något som inte går att lära sig och som är förevigt höjt i dunkel? Eller så är det helt enkelt så att jag inte får ut tillräckligt mycket av dom och därför skyller min bristande förmåga till inlärning på denna genre av böcker.Hur som helst så skadar det nog inte att vara lite vaksam med vad det är man tar med sig från läsningen utav en sådan här bok och anpassar läsningen efter sina egna behov, annars kan det lätt hända att man får mer än man gapar efter, till exempel en gamal stofils syn på teater (syftar inte på Ronsengren)! Vad vet jag?
Vad har jag då tagit med mig ifrån Richard Rosengren? Jo, hur man medvatendegör sig själv om språkets valörer hos sina karaktärer. Vid utformandet av en replik måste man ta hänsyn till karaktären som uttalar den. Låter kanske självklart men jag kom på mig själv att konsekvent ha ignorerat detta och lagt ord i mina karaktärers munnar som strider mot deras person. Nu handlar det inte om att jag har en vegetarian i pjäsen som plötsligt beställer in en råbiff. Snarare handlar det om karaktärerns "personliga" språk, vilken vokabulär man använder. Till exempel märkte jag att jag låtit en människa i fyrtioårsåldern använda ett väldigt grovt slang för kön, detta sände väldigt mycket signaler, felaktiga signaler, om personen (och ordets existens var dessutom helt onödigt för scenen) så dete var bara att stryka. I gengäld kan jag konstatera att det hititlls har gett ett ökat djup till karaktärerna när de får en medveten vokabulär, anpassad efter deras personlighet.
Detta var essänsen av vad jag fick ut av Karaktärer, Repliker, Dialog vilket jag känner mig nöjd med. Jag är inte riktigt säker på hur jag kommer att lägga upp litteraturlistan inför själva denna uppsats. Kanske kommer jag att ha två delar där ena delen består utav metodinriktade böcker och den andra delen utav litteraturteoretiska böcker. Är osäker på denna punkt, förhoppningsvis klaranar detta när jag börjar söka handledning. Dock kommer nog skrivandet att stå i fokus denna vecka så ska jag försöka att boka in handledning i nästa vecka.